NÄR DET GÖR ONT

När allt gör som ondast och man inte vet vart man ska börja för att lösa ett problem som man kanske egentligen inte vet om det ens finns eller om det bara är för mycket runt omkring och har varit under en längre period. När man kämpar och tar dag för dag för att orka men alltid faller på mållinjen trots att alla är hundra procent säkra på och vet att det är jag som ska ta guld om allt är som det ska. Just nu är inte allt som det ska och istället för guld kommer jag sist gång på gång. Alla har med och motgångar i livet, vi alla tar dom på olika sätt och något som gör så ont i mitt hjärta att jag inte kan hantera det kanske inte ens du skulle känna av. 

Att inte riktigt veta vad som gör ont eller varför det faktiskt gör ont. Att inte förstå hur mycket man kan misslyckas även fast man är tusen procent säker på vad man gör. Att helt enkelt inte kunna få fram det man vill. ATT INTE KUNNA VARA SITT BÄSTA JAG.

Öppna hjärtat är viktigt för att orka. Att någon förstår än är ännu viktigare, eller inte förstår men att ha någon där som man vet verkligen önskar att den förstod även att det är omöjligt, det är viktigt. Men vad gör man om man inte ens förstår själv? Om man inte hittar felet så man kan dela med sig och få allt att kännas i alla fall något lättare.

När allt gör så ont så JÄVLA ont att man bara tar avstånd och tackar nej. När man inte är där som man brukar utan vill vara ensam fast man egentligen mest av allt vill prata med någon. DET ÄR SVÅRT.

Att kämpa och få saker tillbaka för det måste vara bästa känslan. Det är som att gå av fotbollsplanen och veta att det är ett år kvar ETT ÅR tills man får stå där igen och göra det man tycker om allra mest. Men för att ens komma fram så måste man först av allt klara av vinter och alla fysträningar i minusgrader. Dom träningarna är inte min anledning till att spela fotboll men jag vet att jag måste för att kunna klara av det som kommer senare och jag vet att det kommer vara värt det. Så är det precis nu fast det jobbiga och det onda har ingen fysträning i minusgrader framför sig utan ett frågetecken.

DET FINNS INGET ATT GÖRA. Inget för att veta att seriepremiären kommer gå bra och att man känner känslan av att det faktiskt är värt att kämpa för det man vill.

Det finns bara en sak som hjälper eller nej, en sak som får allt att kännas lättare eller nej inte lättare. Jag vet inte, jag vet ingenting mer än att det gör så ont att jag skulle göra allt för att kunna producera tårar dygnet runt.

NÄR DET GÖR SÅ ONT ATT MAN INTE KAN FÖRKLARA.